Känslosamt

Vad jag hatar den här känslan, jag känner mig som en tidsinställd bomb. Vilken sekund som helst brister det..
Jag har svårt att acceptera att det är rätt när det känns så fel. Jag står i ett vägskäl och måste bestämma mig. Det har inte varit rätt på länge, men man är alldeles för feg och egoistisk. Jag vet att det stärker mig och att jag får tid att hitta tillbaka till mig själv. Men jag har en lång väg kvar..

Trying to recall

And you said: I think I know how you're feeling
And I replied: I don't think so at all
And then we wouldn't be here
A reuniting cup of coffee, trying to recall 

I know God
What have we done to each other and tell me, dear
Where did we go wrong?
And did we grow apart
Or did we just not grow together?
Living our dreams 

When you're sleeping on the couch
When love becomes sacrificing
Then I'm not sure it's gonna be
You and me, anymore 

And it's time
Tell me what you are thinking and guide me
Where do we go from here?
Do our ways converge
Or do they seperate to nowhere?
Destination unknown 

When you're sleeping on the couch
When love becomes sacrificing
Then I'm not sure it's gonna be
You and me, anymore

When you're sleeping on the couch
When love becomes sacrificing
Then I'm not sure it's gonna be
You and me, anymore

Söndag

Här uppdateras det inte allt för ofta. Kanske för att det inte händer så mycket mer i mitt liv än jobb, träning, pojkvän, vänner, familj & sömn. Veckorna bara springer iväg och jag hinner knappt med.
Hur som helst har jag i alla fall varit iväg och röstat idag, något som jag faktiskt aldrig trodde jag skulle göra tidigare. Men sedan jag börjat tjäna mina egna pengar och kommit ut i det riktiga vuxenlivet, har jag blivit otroligt insatt. Vad man än röstar på så är det viktigt att det görs, även så om det är blankt, då har man i alla fall deltagit.

Nu sitter jag hemma hos min älskade och ska förbereda mat tills han kommer hem. Inbakad fläskfilé, klyftpotatis och champinjonsås. Söndagslyx utan dess like. Ikväll ska vi mysa framför grown ups :)

När mitt hjärta slår extra hårt

Vi åkte till Oxhälja i Filipstad igår, jag, Johan, Sofia och Fredrik. Det var mysigt den lilla stund vi var där. Men på hemvägen tog min älskling alla pris. Vi satt och diskuterade om att hämta sin pojkvän/flickvän när de är ute. Fredrik frågade om Johan skulle hämtat mig eller låtit mig ta mig hem på eget vis sent på natten. Och Johan säger "Klart jag skulle hämta henne, jag är ju rädd om henne." 

Det värmde hela mig, även om jag vet det innerst inne. Men när han säger det rakt ut, till någon annan än mig så blir det mer betydelsefullt. Han gör mig otroligt lycklig. Även om han kan reta gallfeber på mig, och jag blir sur och tvär. Så vet jag att det är vi två genom allt, att vår kärlek är så otroligt stark. Han är alldeles underbar och jag kan inte önska mig någon bättre. Det har varit ett år och snart tio helt underbara månader.

Jag älskar dig johan ♥

RSS 2.0