Du kommer aldrig veta
Skrämmande att jag skrev att man varje dag möts av nya saker. Igår fick jag ta del av många nya saker, jag fick en annan syn på livet och jag log åt små saker som gör mig glad. Men samtidigt gick jag omkring med en obehaglig klump i magen..
Det är skrämmande att inte veta hur snabbt livet kan vända, och hur snabbt hela livet kan vändas upp och ner. Hur man på bara några få sekunder blir så otroligt rädd om det som finns nära. Hur rädd man är att det ska gå förlorat och att man ska förlora en del av sig själv. För det är precis det man gör, förlorar en del av sig själv när man förlorar någon som står en nära. Det blir ett tomrum som måste fyllas upp med något annat, och vissa människor går inte att ersätta för fem öre. Det blir en ny kamp att lära sig leva med tomrummet, man kan fylla det till viss del men aldrig fullt ut.
Tänk att det ska behöva hända tragiska händelser för att man ska uppskatta det man har. Att ett liv ska gå förlorat för att man själv ska förstå vad man egentligen har. Jag är otroligt tacksam över min familj och mina vänner, jag vill av hela mitt hjärta att de ska må bra.
Det är skrämmande att inte veta hur snabbt livet kan vända, och hur snabbt hela livet kan vändas upp och ner. Hur man på bara några få sekunder blir så otroligt rädd om det som finns nära. Hur rädd man är att det ska gå förlorat och att man ska förlora en del av sig själv. För det är precis det man gör, förlorar en del av sig själv när man förlorar någon som står en nära. Det blir ett tomrum som måste fyllas upp med något annat, och vissa människor går inte att ersätta för fem öre. Det blir en ny kamp att lära sig leva med tomrummet, man kan fylla det till viss del men aldrig fullt ut.
Tänk att det ska behöva hända tragiska händelser för att man ska uppskatta det man har. Att ett liv ska gå förlorat för att man själv ska förstå vad man egentligen har. Jag är otroligt tacksam över min familj och mina vänner, jag vill av hela mitt hjärta att de ska må bra.
Lycka
Jag kommer på mig själv stå och le mitt allra största leende. Jag tittar mig i spegeln, ser hur små mina ögon blir. Ruffsar till mig i håret. Stoppar in mina hörlurar i öronen och ler ännu mer när jag får ta del av musiken. Låser dörren, och funderar samtidigt som jag skuttar nerför alla mina trappor om jag verkligen låste. Men jag bryr mig inte. Jag låser upp cykelförrådet, slänger mig på cykeln och i ilfart rullar jag ner för backen. Och jag ler lika stort, varje gång. Just dessa få minuter som är desamma varje morgon, ler jag. Jag är lycklig. Det spelar ingen roll att det är tidigt och jag är trött, jag ler ändå.
Jag tänker alltid le åt små saker. Le åt min familj, vänner och ögonblick som gör mig glad. Jag tänker le åt livet, för det är kort, ibland jobbigt men samtidigt helt underbart. Jag ler för att jag i detta nu kommer få krypa ner i min sköna säng, slå igen mina två blå. Och snart möter vi en ny dag, nya utmaningar, ny lycka, ny sorg, ny erfarenhet, nya människor. Livet är spännande, man har ingen aning om vad som väntar. Men jag ler ändå, för jag är jag, äntligen.
Jag tänker alltid le åt små saker. Le åt min familj, vänner och ögonblick som gör mig glad. Jag tänker le åt livet, för det är kort, ibland jobbigt men samtidigt helt underbart. Jag ler för att jag i detta nu kommer få krypa ner i min sköna säng, slå igen mina två blå. Och snart möter vi en ny dag, nya utmaningar, ny lycka, ny sorg, ny erfarenhet, nya människor. Livet är spännande, man har ingen aning om vad som väntar. Men jag ler ändå, för jag är jag, äntligen.
What are words
Snacka om evig kärlek. En sån här man ska jag ha, alla gånger. Det är så fint att jag kan se det om och om igen, och jag blir lika rörd varje gång.
Se dig om
Jag är så nöjd över att jag är så glad, att hela jag bara bubblar. Att jag mitt bland mörker, tårar och sorg såg ljuset igen. Att jag såg det med helt nya ögon, att jag helt plötsligt såg livet från ett annat håll. Att jag insåg att tidigare stod jag och tittade på när tiden bara tickade på och livet passerade. Nu är jag mitt i ruset, jag lever mitt liv som aldrig förr. Jag lever det efter mina egna känslor och tankar.
Jag har lärt mig att sätta mig själv främst, att i mitt liv står jag i centrum. Men jag har också lärt mig att livet inte alltid är roligt. Att ibland får man bita sig i läppen, man får bara gilla läget och göra det bästa utav situationen. Även om man ibland bör vara egoistisk får man inte glömma de människor runt omkring en som betyder allra mest. De som stöttat i ur och skur, de som stått ut och de som ställt upp i alla lägen. När man är på botten vet man vilka som verkligen finns kvar när det gäller.
Jag har träffat nya människor som satt en helt ny färg på min tillvaro. Som har lärt mig att trots allt ta livet med en klackspark och skratta sig igenom allt. Jag är otroligt tacksam över den saliga blandningen människor som finns runt omkring mig. Människorna på jobbet som gör dagarna där helt fantastiska. Mina få vänner som är guld värda, som jag är s otroligt tacksam över. Min underbara familja so¨m kompletterar varandra på bästa sätt, min stöttande mamma som är min absolut bästa vän. Min pappa som alltid pushar mig och övertalar mig att jag kan, han som berömmer och är imponerad över mitt vuxna tänkande. Mina två bröder som ställer upp och som får mig att skratta.
Kort och gott. På botten lär man sig inse vad man har, och vad som är värt att kämpa för och hålla kvar nära hjärtat.
Jag har lärt mig att sätta mig själv främst, att i mitt liv står jag i centrum. Men jag har också lärt mig att livet inte alltid är roligt. Att ibland får man bita sig i läppen, man får bara gilla läget och göra det bästa utav situationen. Även om man ibland bör vara egoistisk får man inte glömma de människor runt omkring en som betyder allra mest. De som stöttat i ur och skur, de som stått ut och de som ställt upp i alla lägen. När man är på botten vet man vilka som verkligen finns kvar när det gäller.
Jag har träffat nya människor som satt en helt ny färg på min tillvaro. Som har lärt mig att trots allt ta livet med en klackspark och skratta sig igenom allt. Jag är otroligt tacksam över den saliga blandningen människor som finns runt omkring mig. Människorna på jobbet som gör dagarna där helt fantastiska. Mina få vänner som är guld värda, som jag är s otroligt tacksam över. Min underbara familja so¨m kompletterar varandra på bästa sätt, min stöttande mamma som är min absolut bästa vän. Min pappa som alltid pushar mig och övertalar mig att jag kan, han som berömmer och är imponerad över mitt vuxna tänkande. Mina två bröder som ställer upp och som får mig att skratta.
Kort och gott. På botten lär man sig inse vad man har, och vad som är värt att kämpa för och hålla kvar nära hjärtat.
Känslosamt
Vad jag hatar den här känslan, jag känner mig som en tidsinställd bomb. Vilken sekund som helst brister det..
Jag har svårt att acceptera att det är rätt när det känns så fel. Jag står i ett vägskäl och måste bestämma mig. Det har inte varit rätt på länge, men man är alldeles för feg och egoistisk. Jag vet att det stärker mig och att jag får tid att hitta tillbaka till mig själv. Men jag har en lång väg kvar..
Jag har svårt att acceptera att det är rätt när det känns så fel. Jag står i ett vägskäl och måste bestämma mig. Det har inte varit rätt på länge, men man är alldeles för feg och egoistisk. Jag vet att det stärker mig och att jag får tid att hitta tillbaka till mig själv. Men jag har en lång väg kvar..
Trying to recall
And you said: I think I know how you're feeling And I replied: I don't think so at all And then we wouldn't be here A reuniting cup of coffee, trying to recall I know God What have we done to each other and tell me, dear Where did we go wrong? And did we grow apart Or did we just not grow together? Living our dreams When you're sleeping on the couch When love becomes sacrificing Then I'm not sure it's gonna be You and me, anymore And it's time Tell me what you are thinking and guide me Where do we go from here? Do our ways converge Or do they seperate to nowhere? Destination unknown When you're sleeping on the couch When love becomes sacrificing Then I'm not sure it's gonna be You and me, anymore When you're sleeping on the couch When love becomes sacrificing Then I'm not sure it's gonna be You and me, anymore
Saknaden av två..
Det är så många känslor som strömmar omkring just nu, de kommer och går i vågor. I november är det fem år sedan morfar dog, FEM ÅR! Och jag kan fortfarande inte förstå att det verkligen har hänt.. Den första tiden accepterade jag vad som hade hänt, jag försökte ta nya steg och gå vidare. Men ju längre tiden går så saknar jag honom mer och mer. Är det för att jag blir äldre och kanske glömde uppskatta vad jag hade? Min mormor och morfar var bäst, min mormor är det fortfarande.
Men ju längre tiden går så börjar jag fundera på min farfar. Min farfar skiljde sig från farmor och träffade en ny, som inte ville att farfar skulle träffa pappa och hans bror. Så jag har aldrig haft en relation med min farfar. Och efter att morfar dog så har det kommit mer och mer att jag vill träffa honom, min farfar. När jag var liten accepterade jag att farfar hade ett annat liv och en annan familj. Men nu, jag vet att jag har två fastrar och kanske fler kusiner. Det är så himla trist att vi fått lida pga en endaste person.
Jag vill så gärna träffa och lära känna min farfar innan det är för sent. Jag vill inte gå miste om kanske en frisk och snäll farfar.
Jag saknar och tänker på min morfar varje dag, önskar att han hade fått några år till och se sina barnbarn bli vuxna. Och jag önskar att min farfar hade stått emot sin nya och krävt att få träffa sina två barn och fyra barnbarn.
Men ju längre tiden går så börjar jag fundera på min farfar. Min farfar skiljde sig från farmor och träffade en ny, som inte ville att farfar skulle träffa pappa och hans bror. Så jag har aldrig haft en relation med min farfar. Och efter att morfar dog så har det kommit mer och mer att jag vill träffa honom, min farfar. När jag var liten accepterade jag att farfar hade ett annat liv och en annan familj. Men nu, jag vet att jag har två fastrar och kanske fler kusiner. Det är så himla trist att vi fått lida pga en endaste person.
Jag vill så gärna träffa och lära känna min farfar innan det är för sent. Jag vill inte gå miste om kanske en frisk och snäll farfar.
Jag saknar och tänker på min morfar varje dag, önskar att han hade fått några år till och se sina barnbarn bli vuxna. Och jag önskar att min farfar hade stått emot sin nya och krävt att få träffa sina två barn och fyra barnbarn.
Fy skam
Jag måste få ur mig lite ilska och jobbiga känslor. Läste tidigare om Sofie Karlsson som nekades sjukpenning för att hon inte gick till arbetsförmedlingen dagen efter att hennes son dött. Är inte det sjukt? Jag menar, man är väl mänsklig! Och att mista någon, speciellt sitt barn, måste vara en av de svåraste sakerna i livet. Hur tänker folk egentligen? Varför kan man inte få sin tid att hinna andas och samla kraft? Sorg efter en död närstående försvinner inte på en dag. Jag vet, för jag har varit där.
Reglerna borde ändras, det finns känslor och dem borde man respektera. Jag undrar hur dem på försäkringskassan skulle känna sig om de satt i samma situation. Jag tror ärligt talat att ingen människa vill vara med någon/några andra än sin familj dagen efter en sådan tragisk bortgång. Eller det spelar ingen roll vad det är för bortgång, det är fortfarande lika jobbigt.
Reglerna borde ändras, det finns känslor och dem borde man respektera. Jag undrar hur dem på försäkringskassan skulle känna sig om de satt i samma situation. Jag tror ärligt talat att ingen människa vill vara med någon/några andra än sin familj dagen efter en sådan tragisk bortgång. Eller det spelar ingen roll vad det är för bortgång, det är fortfarande lika jobbigt.
Något gott kan föra med sig något känslosamt
Att packa ner alla sina saker i flyttkartonger är inte roligt på något sätt, förutom att det ger något gott med sig till slut. Men när jag satt på golvet förut och började plocka ner alla mina ägodelar började det gå upp för mig att det här faktiskt händer på riktigt. Jag packar ner mitt liv och hela min trygghet i kartonger för att starta något helt nytt, på en plats som står mig så nära - men ändå inte. Jag trodde inte att det skulle kännas jobbigt alls att behöva göra det här, men ju mer det närmar sig, desto mer inser jag att det är någon annan som kommer bo i mitt hus - inte jag.
Det här är ändå platsen som alltid funnits som den tryggaste platsen i världen. Det är här jag tagit mina första steg, det är här alla barndomsminnen finns, det var här jag tillbringade en del tid med min första kärlek.
I det här huset har det varit glädje, skratt och en del tårar. Men jag är glad att det var innanför dessa fyra väggar jag växte upp och att det var på denna gräsmattan jag lekte.
Jag vet att min nya tillvaro kommer passa mig mycket bättre. Och man kanske är gammal nog att släppa tag om en tjugoårig trygghet och börja om på något nytt, på ett just nu bättre ställe.
Jag vet att den sista natten kommer kännas konstig, och jag vet att den dagen jag backar ut bilen från uppfarten för sista gången så kommer det vara med en aning ångest.
Det här är ändå platsen som alltid funnits som den tryggaste platsen i världen. Det är här jag tagit mina första steg, det är här alla barndomsminnen finns, det var här jag tillbringade en del tid med min första kärlek.
I det här huset har det varit glädje, skratt och en del tårar. Men jag är glad att det var innanför dessa fyra väggar jag växte upp och att det var på denna gräsmattan jag lekte.
Jag vet att min nya tillvaro kommer passa mig mycket bättre. Och man kanske är gammal nog att släppa tag om en tjugoårig trygghet och börja om på något nytt, på ett just nu bättre ställe.
Jag vet att den sista natten kommer kännas konstig, och jag vet att den dagen jag backar ut bilen från uppfarten för sista gången så kommer det vara med en aning ångest.
Framtidsplaner
Jag har i ett par dagar börjat fundera på vad jag ska utbilda mig till. Det finns ju inte så mycket annat man kan göra i dagens läge. Och pluggar man på komvux får man inte vara inskriven på arbetsförmedlingen längre, så mina planer på att läsa företagsekonomi a+b blir det inget med. I alla fall så ska jag söka så mycket jag kan till våren så jag kan börja plugga till hösten, är inte sugen på att fly Karlstad men finns ju så få utbildningar som passar mig här.
Jag ändrar mig hela tiden och vet inte vad jag ska satsa på. Man får ju tänka smart också, så att det finns jobb sedan också. Har diskuterat saken med både Johan och hans mamma, båda två tyckte att jag skulle passa som sjuksköterska. Visst gick jag och funderade på det i somras när jag jobbade bland dem, för jag vill verkligen få träffa människor i mitt yrke. Så egentligen är det kanske något jag skulle satsa på? Johan sa att det skulle passa mig för att jag är så noggrann och för att jag verkligen bryr mig om människor.
Har lite att fundera på i alla fall, men sjuksköterska kan ju locka då det finns på Karlstad universitet. Då får jag stanna kvar i Karlstad och ev. flytta ihop med Johan snabbare än vi tänkt.
Jag ändrar mig hela tiden och vet inte vad jag ska satsa på. Man får ju tänka smart också, så att det finns jobb sedan också. Har diskuterat saken med både Johan och hans mamma, båda två tyckte att jag skulle passa som sjuksköterska. Visst gick jag och funderade på det i somras när jag jobbade bland dem, för jag vill verkligen få träffa människor i mitt yrke. Så egentligen är det kanske något jag skulle satsa på? Johan sa att det skulle passa mig för att jag är så noggrann och för att jag verkligen bryr mig om människor.
Har lite att fundera på i alla fall, men sjuksköterska kan ju locka då det finns på Karlstad universitet. Då får jag stanna kvar i Karlstad och ev. flytta ihop med Johan snabbare än vi tänkt.
Saknar Johan
Min älskling har nog precis landat i London nu, jag saknar honom redan :( Är en hel vecka kvar tills vi ses, hur ska jag stå ut? Får nog ta på mig hans tröja som jag tog med mig hem, lukta på den riktigt ordentligt!
Var hemma hos honom förut och hämtade lite saker också, kändes så konstigt att kliva in i en tom lägenhet och sen gå med en gång.
Men jag önskar honom ändå en trevlig resa, trots att jag är här hemma och bara längtar tills jag får vara med honom igen. Vi har aldrig varit ifrån varandra så här länge sedan vi blev tillsammans..
j ♥
Var hemma hos honom förut och hämtade lite saker också, kändes så konstigt att kliva in i en tom lägenhet och sen gå med en gång.
Men jag önskar honom ändå en trevlig resa, trots att jag är här hemma och bara längtar tills jag får vara med honom igen. Vi har aldrig varit ifrån varandra så här länge sedan vi blev tillsammans..
j ♥
