Skrämmande att jag skrev att man varje dag möts av nya saker. Igår fick jag ta del av många nya saker, jag fick en annan syn på livet och jag log åt små saker som gör mig glad. Men samtidigt gick jag omkring med en obehaglig klump i magen..

Det är skrämmande att inte veta hur snabbt livet kan vända, och hur snabbt hela livet kan vändas upp och ner. Hur man på bara några få sekunder blir så otroligt rädd om det som finns nära. Hur rädd man är att det ska gå förlorat och att man ska förlora en del av sig själv. För det är precis det man gör, förlorar en del av sig själv när man förlorar någon som står en nära. Det blir ett tomrum som måste fyllas upp med något annat, och vissa människor går inte att ersätta för fem öre. Det blir en ny kamp att lära sig leva med tomrummet, man kan fylla det till viss del men aldrig fullt ut.

Tänk att det ska behöva hända tragiska händelser för att man ska uppskatta det man har. Att ett liv ska gå förlorat för att man själv ska förstå vad man egentligen har. Jag är otroligt tacksam över min familj och mina vänner, jag vill av hela mitt hjärta att de ska må bra.