Det här med att sova ensam är inte min grej, och kommer antagligen aldrig bli heller. Tack och lov så innebär sömn i sin egna säng att man inser hur mycket man faktiskt tycker om varandra. Johan är underbar, det bara är så. Ingen är så omtänksam och snäll som han är, det gör mig lycklig.

Nu ska jag sova, imorgon ska jag äta frukost på balkongen och kanske gå ner på stan. På eftermiddagen blir min cykeltur till Forshaga av, heja! Försöker jag finna så mycket träning som möjligt tro? Jag cyklar nog varje dag. Plus att träna på sats är förbannat roligt, längtar redan tills nästa pass. Som kanske blir box på onsdag.