När jag är hemma och det verkligen börjar bli tid att sova så kan jag inte annat än att tänka på Johan. Hur glad jag är som har honom, och hur ledsamt det är att jag inte får tillbringa varje natt bredvid honom. För det finns inget så underbart som att ha någon så nära, som kramar om en varje natt. Och det finns inget så underbart som att vakna av en puss på ryggen och en lugn röst som säger att det är dags att gå upp. Att skratta och skämta tillsammans, Johans skratt gör mig så glad för att hans riktiga skratt verkligen kommer rakt från magen och låter hur underbart som helst.

Jag känner mig som nykär igen, kan inte fatta att vi varit ett par i över 13 månader och att jag älskar honom mer och mer. Jag vet att jag inte skulle klara mig alls lika bra utan honom, han stöttar mig i allt och gör att jag känner mig viktig. Jag känner ingen så snäll som Johan och jag känner ingen som gör mig så glad och lycklig som han gör. Jag är så glad att jag får känna den här känslan - när man verkligen älskar varandra över allt annat.

Jag älskar dig.